Uncategorized

Brödfabriken i Vaggaryd

Äntligen vet vi mer om Knäckebrödsfabriken i Vaggeryd

Vi har länge sökt på nätet efter mer  information om Knäckebrödsfabriken i Vaggeryd. Vi hade visserligen en bild på ett knäckebrödspaket men inget mer.

Men så möttes vi, Brita-Lena och jag. Hon fick en väggkalender som hon bläddrade i och plötsligt ropar hon till när hon ser bilden. ”Men jag kommer ju från Vaggeryd”  utropade hon. ”Jag skall ta reda på mer”. Skolkamraten Lars-Evert Eskilsson svarade strax med en utförlig historieskrivning.

Familjen Rupprecht

Claes Wilhelm Rupprecht föddes 1868 i Laholm. 1919 flyttade han med hustrun Karolina Augusta Fredrika till Vaggeryd. Familjen kom från Oskarshamn och hyrde in sig i huset Fridhäll, med barnen Gösta, Sven Georg och Dagmar. Även Emma Mathilda Rupprecht, mor till Claes, flyttade med till Vaggeryd.

Claes Rupprecht hade arbetat som förman på en brödfabrik i Oskarshamn och valde alltså att etablera sig som företagare i Vaggeryd. Han tyckte kanske att stationssamhället låg strategiskt till för att distribuera bröd åt olika håll. Den nya fabriken välkomnades nog särskilt av samhällets unga kvinnor eftersom de inte hade så många andra möjligheter till arbete. De flesta av de 15-20 anställda var flickor. Veckolönen var cirka 25 kronor.

I Byarums Hembygdsförenings Årsskrift 1987 kan man läsa intervjuer som journalisten Gun Gennemark gjorde med ett par personer, som minns fabriken. Svea Andersson berättade att degen gjordes maskinellt i stora tråg och att tillverkningen omfattade tre olika sorters bröd, grovt, mellangrovt och delikatess. På sommaren blev det väldigt varmt i lokalen, men man fick inte öppna fönstren eftersom det då kunde ”dra” på det ogräddade brödet.

Wiktor Mattsson, som startade Waggeryds Mekaniska Verkstad, var god vän med C. Rupprecht och hjälpte honom när maskinerna krånglade. Wiktor konstruerade också en maskin som gjorde rent på bordet efter brödet, så flickorna slapp att borsta av för hand. Bröd som gick sönder fick de anställda köpa billigt. En bonde hämtade det som hamnat på golvet för att ge till sina grisar.

Fler företagare i samhället var engagerade. Hjalmar Andersson, vars fabrikslokaler fortfarande står kvar vid Fabriksgatan, tillverkade tunna trälådor, som brödet packades i. Packningen sköttes av bröderna Sven och Nils Nilsson.

Knäckebrödsfabrikens verkmästare, Axel Petersson, flyttade 1920 till Vaggeryd från Döderhult. Denne var dock tvungen att sluta arbeta i fabriken eftersom han inte tålde mjöldammet. För att hjälpa till att försörja familjen öppnade Axels driftiga hustru, Hilma, en liten butik där det såldes leksaker och enkla smycken med mera. Inget fick kosta över 1 kr. Ibland kallades affären Lilla NK, ibland Guldgruvan, eftersom Hilma skrev i sitt reklamblad att affären var en guldgruva.

År 1928 flyttade Augusta och Claes Rupprecht in i sitt nybyggda hus i kvarteret Oden. Huset ligger endast några meter från brödfabriken som byggdes 1920. Sonen Gösta flyttade med till det nybyggda huset och arbetade som kontorist på fabriken. Gösta bodde kvar i huset fram till sin död 18/4 1965.

Det kända företaget Wasabröd växte på 1930-talet och kanske bidrog till att brödfabriken Standard upphörde omkring 1935. Det är väl ödets ironi att fabriksbyggnaden övertogs av en möbelfabrik, som kallade sig Wasa.

Augusta och Claes Rupprecht bodde kvar i Vaggeryd efter att fabriken slutat sin verksamhet. Claes avled 1945.

Bostadshuset, som Claes Rupprecht lät bygga 1928. Foto L-E Eskilsson 2022.

Brödfabriken Standard, som byggdes 1920. I mitten av 1930-talet övertogs lokalerna av möbelfabriken Wasa. Sedan har några andra industrier haft verksamhet där. Foto L-E Eskilsson 2022.

Trälåda, som brödet packades i.

Brödfabriken Standards emblem vid en utställning i Nässjö 1922