Många stora författare har skildrat ett samhälle där knäckebröd/spisbröd är en del av vardagen. Vi vill samla några citat här och tar gärna emot förslag på flera.
Fredrika Bremer (1801-1865)
Teckningar utur hvardagslifvet 1 (1828)
Axel till Anna.
Jag skall hädanefter äta hafversoppa alla mornar, och ölost alla qvällar … doppa spisbröd, efter du tror det andra blir för dyrt. Du har rätt. Man bör, som patriot, dessutom afsäga sig bruket af alla öfverflödsartiklar, som ej frambringas af fosterlandets jord.
Topp Anna, vi äta (ett år till denna månad), hvar morgon en spilkum hafversoppa, hvar afton en skål ölost, i vårt lilla paradis! Det är dessutom mycket bättre för både hy och hälsa, än det välsignade the- och caffe-pjasket. Och smakte det äfven China och rhabarber …
Maria Sandel (1870 – 1927)
Familjen Vinge (1909)
I detsamma stormade Eskil in, röd om kinderna och med svettpärlor i pannan. Han gick raka vägen till skänken, vars dörrar han kastade upp, och granskade hyllorna med mörk min. Men plötsligt sken han upp. Han hade fått syn på en limpa, och i det han lagade sig att bryta av hälften, frågade han ivrigt:
– Får jag en bit av den här, morsan lilla?
– Den ska’ vi ha till kvällen, svarade hon. Tag dig en bit spisbröd!
Eskil fogade sig, men mumlade något om ömma tänder, under det han tuggande gick mot dörren.
……
– O, så bra att mamma kom just nu! Jag har hållit kaffepannan varm.
Är mamma mycket trött?
– Ja, du kan aldrig tänka dig, hur utsläpad jag känner mig. – Nej, lyft inte kaffepannan, barn lilla, du kan skålla dig. Jag häller nog upp själv, bara jag fått hämta mig litet. Har gossarna redan gått i skolan.
– Ja, alldeles nyss. De var så arga, för de bara fick spisbröd med sig.
Mor Nilsson klippte med sina rödkantade, trötta ögon. Jag trodde jag skulle hinna hem innan de gått, sade hon. Jag har bröd med mig. Tag hit påsen, som står därborta, så skall du få en kringla!
Malla Silfverstolpe (1782 – 1861)
Malla Montgomery-Silfverstolpes memoarer. 1 (1908)
Alltid god och vänlig spatserade hon dit med Zelia, Mallena och mig. Där stod nu ett bord med sill, smör, spisbröd, en ölstånka etc. Som icke denna frukost föreföll mormor aptitlig, blef hon nödsakad att söka sig fram en liten ny gångstig mellan buskarna, där hon snart mötte sex små vackra hvitklädda barn, de vackraste jag kunnat få reda på, och som räckte henne blommor och höllo emellan sig blomsterguirlander. Blinde Eriks fiol spelade Gustafs skål, och så i marsch framkommo vi till de två nya kabinett, som Emilie och jag om morgnarna röjt och ordnat. I det största var nu frukostbordet i ordning med kaffe och tillbehör, däromkring stodo fyra statyer, d. v. s. personer insvepta och draperade i hvita lakan; de höllo öfver sig ett stort M. af törnrosor. Dessa statyer voro Emilie, von der Burg, Edman och Helvig. De två senare voro också mig en surprise. Vi åto frukost och smultron och grädde, läste Bastholms predikan där i det gröna och hade roligt.»
August Strindberg (1849 – 1912)
Samlade Verk 2. I vårbrytningen (1881)
– Åh, herre Gud, kallas det hm – som du sa nyss. Det är för märkvärdigt vad allting går framåt; det hette bibliska antikviteter i min ungdom; men jag är en gammal hund, jag. Jag åkte hit på diligens! Det var den tiden då man kunde ta dimission på en fårbog och en tunna spisbröd i termin; då kunde man spela fortuna hos Forssens en hel eftermiddag vid en sexshillings kopp kaffe; men det är sant, du vet inte var Forssens är; ni kalla det visst bakelseanum eller något annat dumt.
Samlade Verk 6. Röda rummet (1879)
Men Falk, som följt med, mera för att få deltagande och tröst, fästade icke tillbörlig uppmärksamhet på de erbjudna saligheterna.
– Jag har icke känt mig så olycklig på länge! sade han.
– Tag dig en smörgås med sill! sade den långe. Vi ska ha utav Rydingens kumminost – Pst! Kypare! – Blombergs blandning!
– Kan ni ge mig ett gott råd nu, försökte Falk igen, jag står inte ut med »den röde» längre och jag måste söka …
– Pst! Kypare! Bergmans spisbröd! – Sup, nu Falk och sitt inte och prata smörja!
Falk var kastad ur sadeln och gjorde icke vidare några försök i den riktningen att finna lindring i sin andliga nöd, men han försökte en annan icke ovanlig väg.
– Sa du att vi skulle supa? Så gärna som min själ le
Samlade Verk 9. Svenska folket I (1881)
Fiskarena taga ål i Norrström, lax utanför Blasieholmen, braxen i Nybroviken, mal och asp i Mälaren; trädgårdsmästarne och kålgårdsmästarne lämna päron, äpplen, krikon från Rävsnäs, morötter, senap, rovor, kål från gårdarne på Norrmalm (Kungsträdgården) o.s.v. o.s.v. Hovbagaren bakade år 1544 följande sorter: vetekakor, semlor, skorpor, kringlor, skrätt bröd, skrädda skorpor, skeppsbröd, spisbröd. Hos hovmästaren få vi nu först kasta en blick på matsedlarne, och vi stanna stumma inför en sådan, där till en måltid rätterna äro 40, och bland dessa gädda förekommer i sex former, braxen i tre, lax i två, samt dessutom sik, id, abborrar, flundror, allt inkastat mellan desserter och efterrätter, tårtor och pastejer. Men vi hämta oss snart då vi erfara, att det är en spisordning avsedd för kungliga bröllop och andra högtidligheter, och avfattad så att den största möjliga omväxling kan äga rum.
Samlade Verk. Nationalupplaga. Ordalek och småkonst och annan 1900-talslyrik (1905)
TULLFÖRVALTAREN
Nu är det vår, bryt fönsterna ut som böljan bröt isen!
Vinterluften släpp ut, låt kaklugnen kallna i skamvrån;
Ungdom och vår med sippor och sälg oss vänta vid dörren;
Kära Fru Lundström lägg brännvin på is och rusta en sexa,
Sexa för sju med kräftor och ål och nya rädisor;
Burträskosten ej glöm och det möraste Bergmans spisbröd;
Sedan på kannorna fyll Sankt Eriks skummande Pilsner,
Tag så av Portern som ett emot två och blanda med Pilsnern,
Då är gästabud rett på Svenskmannavis – Jag har talat!
…..
”Också närheten just till Stockholm poängteras. Musikanterna kommer från »Kungliga Opran», man dricker pilsner från S:t Eriks bryggeri och äter spisbröd från Bergmans Enkas spis- och knäckebrödsfabrik i huvudstaden, kuttrarna från Kungliga Svenska Segelsällskapet i Stockholm ankrar nedanför »societeten».
…..
Själv höll Strindberg I havsbandet högt, åtminstone en tid. När han skrev på den, kallade han verket för ”Dunderboken”. Och visst är det en märklig bok. Märklig på grund av den mättnad av misantropi den når, men också på grund av den radikala sterilitet det ger uttryck för, i synnerhet i jämförelse med en annan skärgårdsbok av hans penna: Hemsöborna, som istället sprudlar av utlevd dynamik, och inte har mycket av den inbundna och inhiberade frustration som I havsbandet skildrar.
Så läs gärna I havsbandet, men förvänta dig inte att få någon hönekakskost till livs. Detta är ett knäckebröd.
Olof Lagercrantz (1911 -2002)
Ekelöf, Proust och Conrad. Tre valfränder (1994)
Gunnar var förtjust i tillfällighetsrimmets lätta anspråkslöshet. När Martina hämtade ut sprit åt honom – den motbokslöse – på Systemet, sände han som tack en vers. Hon lättades från en tyngd och han fick lättnad av samma tyngd. Till vår andra son Richard, som var hans favorit, sände han versifierade vykort och undertecknade med ”Knäckebröd”, som var barnens version av namnet Ekelöf.
Per Olof Sundman (1922 – 1992)
Ingen fruktan, intet hopp (1968)
Andrées dagbok:
Brödransonerna äro nu minskade till 75 gr. spisbröd [och] och 150 gr. kex men köttransonerna äro ökade till 2,8 kilo à 3 kilo pr. dag för alla tre tillsamman och vi finna oss mycket bra utav dieten. Jag har i dag skjutit en säl i huvudet utan att dock lyckas få densamma.
Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)
Samlade skrifter VII
Men härmed väckte han blott en storm till i herr Gyllendegs bröst. ” Bevare mig fattige man ”, ropade gubben och såg spanande omkring ängen, ”alla mina får äro försvunna. Tviskinn och brända bullor ! visen mig heart ni jagat dem, eller skall jag krusa er med min käpp, att I skolem bli möra som knäckebröd ”.
Selma Lagerlöf (1858 – 1940)
Mårbacka (1922)
Likaså var det hushållerskan, som regerade över all den egentliga matlagningen. Syftning och syltning och småbrödsbak kunde mamsell Lovisa få råda över, men om det skulle stekas en stek eller ystas en ost eller bakas knäckebröd, då var det den gamla hushållerskan, som tog ledningen.
…..
Dessutom fanns det ingenstans sådant julöl eller sådant knäckebröd eller sådan vällagad mat som på Mårbacka, och det var den gamla hushållerskans förtjänst, det voro alla ense om.
När de voro färdiga, så där vid halvåttatiden, och sängarna helt hastigt hade blivit uppbäddade, kom en bricka upp från köket, på vilken stodo vällingtallrikar med gräddrosor och stora smör- gåsar av hembakat knäckebröd. Det var dagens första måltid.
Karin Boye (1900 – 1941)
För lite (1936)
Hulda, du vet, min syssling, hon fick en ring med sten när hon var förlovad – ja, utom för- lovningsringen förstås – och den hade hon kvar hela livet hon, och det fast hon blev gift också, och fast de hade det fasligt smått många gånger – det vet jag bäst, som var där en gång och blev kvarbjuden på kaffe, och de hade inte kaffebröd till en gång, utan bara knäckebröd och margarin. Ja, Hulda hon rodnade och var förlägen förstås, men kaffebröd hade hon inte. Jag var ung och dum då och tyckte det var högfärdigt av henne att sitta där med sin ring på fingret och så inte ha bröd att bjuda på till kaffet, men nu förstår jag det bättre, för se den betydde något för henne, som inget kaffebröd kunde göra. För resten, när brödet är slut så är det, men ringen är kvar den. Så där hade de det många gånger om, det vet jag, men tror nån hon ville skiljas från sin ring, nej, den behöll hon allt, och så mycket har jag lärt mig i livets skola sen dess, så nu högaktar jag Hulda för hon inte gjorde sig av med sin fästöring. Men eftersom det inte betydde något för dig så.
Hon hämtade andan och fortsatte:
– Ja, jag rådde till det jag, det vet jag nog, men jag tyckte då också det verkade som om du inte var så särskilt fäst vid dem! Att ge bort dyrbara smycken åt någon som inte sätter värde på dem – det kallar jag pärlor för svin. Men då ska man också kunna räkna ut, vart de går en dag, det tycker jag. Det är ju ingen mening med att ha dem kvar, när de inte betyder något för en! Hulda, du vet, min syssling, hon fick en ring med sten när hon var förlovad – ja, utom förlovningsringen förstås – och den hade hon kvar hela livet hon, och det fast hon blev gift också, och fast de hade det fasligt smått många gånger – det vet jag bäst, som var där en gång och blev kvarbjuden på kaffe, och de hade inte kaffebröd till en gång, utan bara knäckebröd och margarin. Ja, Hulda hon rodnade och var förlägen förstås, men kaffebröd hade hon inte. Jag var ung och dum då och tyckte det var högfärdigt av henne att sitta där med sin ring på fingret och så inte ha bröd att bjuda på till kaffet, men nu förstår jag det bättre, för se den betydde något för henne,
De sju dödssynderna (1950)
Vacker är arbetsdagen
– hårt bröd, välsignat och brutet –
och vacker en timme, som glömmer i rus
framtid och förflutet
Albert Engström (1869 -1940)
En bok (1905)
Gudarne hade välsignat vår kust. En rysk ångare med hvetelast hade stött på under tjocka en half mil söderut, och vi hade bärgat ett par dussin säckar. Gubben Östergrens ansikte sken i glad väntan, ty snart skulle det bli auktion i tullen och hans brödstänger i taket hänga fulla med rara, hvita kakor. Åtta säckar hade han och hans gumma hittat i strandbränningarne, och saltvattnet hade inte trängt in halfannan tum. Af det våta degiga mjölet, hvilket som en kapsel omslöt det torra, skulle bli härligt knäckebröd, ty intet fick förfaras.
Jan Fridegård (1897 – 1968)
Barmhärtighet (1936)
Hon låg för det mesta tyst och följde mig med ögonen när jag stökade. Jag önskade ibland att jag kunde visa henne mera omedelbar ömhet, men hindrades av en känsla som var besläktad med skam. Det var från skoltiden och berodde på läsebokens pladdrande dikt om moderskärlek intill döden. Står oförändrad i alla öden, tänkte jag och minnet drog med sig skoltidens vånda, hårt bröd med strömming, rottinghot och katekesförtryck.